10 röster i 10 dagar - Mer än bara en ledare

I 10 dagar kommer 10 kvinnliga ledare utifrån sin roll i fotbollsrörelsen berätta om hur vi kan bli ännu fler kvinnliga ledare på och utanför fotbollsplanen, men även om utmaningarna kvinnliga ledare står inför varje dag! Röst #5 Karolina Lindgren 32 år. Tränare QBIK, spelarutvecklare, distriktsförbundskapten och tränarutbildare i Karlstad.

Det är lördag morgon och Västerstrands IP ligger fortfarande sömnigt. Klockan är 8.45 och vi ska ha FotbollsQul för våra yngsta lirare. Jag är fruktansvärt morgontrött men det är ändå en go känsla i magen när jag parkerar bilen på parkeringen och går de 200 meterna till klubbstugan. Vädret rör mig inte. Fotbollsspelare är ute i alla väder. Varit och handlat frukost. Våra äldre lirare som ska vara ledare på FotbollsQul är ännu tröttare än mig, så frukost på plats med andra när man planerar morgonens träning brukar vara uppskattat. Frukost dukas upp och våra unga ledare droppar in. De är fantastiska ungdomar som går upp den här tiden och är förebilder för yngre spelare – glada men ändå lite trötta. Tillsammans hjälps vi åt för att skapa ett välkomnande intryck för de som besöker oss första gången. Kaffe kokas till föräldrar som står vid sidan av planen och kikar. Vi går runt och bjuder. Träningen rullar på. Lite vattenpaus och sen fortsätter fotbollslekarna. Föräldrarna småpratar och dricker kaffe. Ett äldre lag börjar droppa in. De ska spela match. Gräsplanen ska göras i ordning, mål och hörnflaggor ska ställas ut, retreatline ska konas och bollar ska pumpas. En kanna kaffe till ska bryggas. Gästande ledare bjuder vi också på kaffe. Det skapar goda relationer tror vi och ett välkomnande intryck för ännu fler den här morgonen.  

”Linkan – tejpen är slut hos oss. Finns det mer?”. ”Såklart”, svarar jag. Fixar fram mer tejp till ungdomslaget inför matchen samtidigt som jag pratar med dagens första domare, en av de tjejerna jag själv är tränare för. Hon är lite nervös. Ska döma första matchen på 9 mot 9. ”Offside och sånt”, säger hon. Jag tror på henne. Hon spelar ju själv med offside och har stenkoll på den när hon spelar match. ”Jag är här en stund till, om det är något i den första pausen så frågar du bara”, säger jag till henne innan hon går in och byter om. Samtidigt är FotbollsQul snart slut. De avslutar med frukt och ett glatt hejdå-rop och ”ses nästa gång”. Föräldrar och barn är nöjda. Någon säger ”tack för idag” och någon vinkar glatt. Material ska plockas ihop. Berömma de äldre tjejer som varit ledare på morgonen. De är kreativa och grymma! Vi snackar lite efter träningen. En tjej stannar kvar, hon ska döma nästa match. Hon tar en macka till som är kvar efter frukosten och lägger sig i vårt soffrum och vilar en stund. Kikar på telefonen och lyssnar på musik. Jag stökar vidare. Sätter på en kanna kaffe till. Kommer på att jag själv inte ätit något än och magen börjar kurra. Tar också en macka och lite yoghurt. Tittar på klockan. Blev visst sen frukost idag. Räknar bakåt från A-lagets match, som spelas senare idag, när och om jag hinner åka och köpa lunch. Om jag åker nu hinner jag. Promenerar till parkeringen. Kikar på matchen som pågår medan jag går längs med planen. Snyggt väggspel. Bra målvakt i motståndarlaget som gör en fin räddning när vi kommer till avslut. Vi. Vår förening. QBIK. Oavsett lag, oavsett ålder så är det Vi.  

#Inblickblågult

Inom ramen för initiativet Plus 10 000 bjuder vi in till ett webbinarium söndagen den 16 maj kl. 19.00-20.00. Programmet gästas av inspirerande personer som på olika sätt arbetar för att fler kvinnor ska anta ledarroller inom svensk fotboll.

Anmäl dig till #inblickblågult redan idag!

Tänkte jag skulle hinna hem på lunchen. Vila lite. Hinns inte med. Jag är tidsoptimist. Obotlig sådan har jag fått för mig. Eller så har jag bara väldigt mycket att göra. Struntar i vilket. Åker och köper lunch istället. Lunch smakar gott men någon lång lunch blir det inte. Matchkläder ska ut, bollar ska pumpas, sjukvårdsväska fyllas och ännu mera kaffe bryggas. Tänk att kaffe kan få så många människor på gott humör. Kaffe, ”finns det möjligtvis något kaffe här?”. En ledare sticker in huvudet i klubbstugan. ”Ja, såklart! Ta för dig bara”. A-lagets ledare droppar in. Vi dricker kaffe, planerar dagens match, några väl valda ord ska sägas på matchgenomgången för att ge tjejerna de bästa förutsättningarna. Några spelare kommer tidigt. En vill ha massage på vaderna. Vi använder köksön i klubbstugan som massagebänk. Man tager vad man haver, tänker jag. Gör misstaget att inte tvätta bort massageolja på händerna innan jag kliar mig i ögat. Igen. Naturligtvis. En fot ska tejpas. Och sen en fot till. Stämningen i omklädningsrummen är det bästa. Den känslan inför match. Tur jag får uppleva den som ledare när jag inte längre spelar. Det sammanbitna, spännande, förväntansfulla och bubblande glädjen. Jag älskar den känslan!

Lördag eftermiddag och sista matchen är spelad. Skönt att sitta ner på altanen en stund. Vädret har spruckit upp och jag kan äntligen ta en kopp kaffe när jag samtidigt sitter ner. De sista spelarna traskar hemåt, några cyklar och andra åker bil. I tvättstugan surrar maskinerna med de svettiga matchkläderna. Sitter kvar en stund. Blundar och lutar huvudet mot väggen. Är faktiskt lite sliten nu. Men fortfarande med den där goa känslan från morgonen kvar. Tänk vad människor jag träffat idag. De flesta glada och upprymda. Några besvikna för stunden. Fotbollsspelare i massor av olika åldrar som vill göra bra saker och som älskar fotboll. Precis som jag! Jag vill också göra bra saker. Och jag älskar fotboll.

Jag vill göra bra saker för alla de tjejer som flera gånger i veckan är nere på vår arena för att träna och spela fotboll. För att umgås med sina vänner. För att utvecklas. För att känna gemenskap. För att känna glädje. Och för att få vara sig själva, precis som de är med de känslor de har just nu.

Just det här driver mig och all den tid och energi jag lägger ner i min förening. Jag har för länge sen lämnat rollen som bara ledare för ett lag. Jag insåg för några år sedan att ska jag kunna förändra i grunden och skapa en bra förening och miljö för alla våra tjejer måste jag jobba större. Med alla. Det handlar om det som du läst ovan. Tejp. Kaffe. Pepp. Goda relationer. Jag tror stenhårt på att alla ska vara våra aktiva medlemmar ska få vara delaktiga, välkomna och känner sig sedda och hörda. Spelar ingen roll om du är 9 eller 19 år. Att ägna en hel dag åt föreningen tycker många är absurt. Men tänk vad mycket jag fått vara med om, så många härliga möten och så mycket fantastiska upplevelser. På en dag! Det tar mycket tid, ja det gör det. Men jag investerar min tid i dessa härliga dagar och energidepåerna fylls på och vi tillsammans kan göra så mycket bra för så många människor! På en enda dag!

Precis som på fotbollsplanen är vi ett team

Ni har lärt er lite om mig nu. Jag kallas Linkan men heter egentligen Karolina. Och jag är extremt bra på att göra mycket samtidigt och löser många saker. Tidsoptimist är jag också. Älskar fotboll som ni kanske förstår och skulle gärna gå i träningskläder hela dagarna. Jag började utbilda mig som tränare när jag var 22 år. Samma år som jag tröttnade helt på fotboll och bestämde mig för att aldrig ha med fotboll att göra igen. Men en förälder till en fotbollsspelare i QBIK ville något annat, nämligen ha mig som tränare. Jag tackade ja. Sedan dess är jag fast kan man säga. Jag har precis hunnit fylla 32 år och har varit tränare i alla dessa år och lärt känna helt fantastiska fotbollsspelare och ungdomar på vägen. Sitter i styrelsen, är spelarutvecklare, ungdomsansvarig, sköter mycket av den dagliga driften i föreningen och driver flertalet projekt. Såklart med många omkring mig som stöttar och peppar. Precis som på fotbollsplanen är vi ett team. Ett team som alltid kan bli fler. Fler bra människor som precis som jag arbetar för att göra vår förening till den bästa för barn och ungdomar.

 

/Karolina Lindgren, tränare QBIK, spelarutvecklare, distriktsförbundskapten och tränarutbildare i Karlstad.