10 röster i 10 dagar - Integration genom fotbollen

I 10 dagar kommer 10 kvinnliga ledare utifrån sin roll i fotbollsrörelsen berätta om hur vi kan bli ännu fler kvinnliga ledare på och utanför fotbollsplanen, men även om utmaningarna kvinnliga ledare står inför varje dag! Röst #9 Albera Jene 19 år, Ambassadör för Assyriska FF damlag och verksamhetsansvarig för öppen flickfotboll i Södertälje.

Som liten bytte jag grundskola tre gånger i samma stad, för mig så har det inte varit så lätt. Det har varit tre gånger med nya klasskamrater, tre gånger med nya lärare och tre gånger med nya sätt att vara. Jag är född och uppvuxen i Sverige och bor i Södertälje tillsammans med min mamma, pappa och fyra syskon. Redan i tidig ålder insåg jag att människor har förväntningar och fördomar om andra utan att lära känna dem och se deras fulla potential. Människor drar omedvetet slutsatser på hur andra är. Men bara för att det är så, har det inte stoppat mig till att nå dit jag vill.

I min kultur och omgivning så fanns det en norm om att fotboll inte är något för tjejer. En oskriven regel som styrde och begränsade mitt intresse, och spelade stor roll för min omgivning. Jag har alltid haft ett fotbollsintresse, men aldrig vågat spela. Jag började spela fotboll när jag var tretton år. Jag spelade till en början utan att mina föräldrar visste, för att jag visste att deras reaktion på det inte skulle vara så positiv. Jag samlade modet för att en dag berätta att jag spelar fotboll och att det är något som jag brinner för och vill fortsätta med. Min mammas reaktion på det var ett tydligt nej, med tanken om att det inte är en “tjejsport” och att det “bara är en fasad”. Men efter ett långt samtal med mina föräldrar så insåg dem att jag verkligen ville spela fotboll och gav mig en chans att få fortsätta.

 

Jag märkte rätt så fort hur tjejlagen oftast fick sämre tider än killarna och att vi alltid fick sämre material. Under en fotbollsträning så insåg jag att jag ville göra något åt det, jag ville göra en förändring.

 

 

#Inblickblågult

Inom ramen för initiativet Plus 10 000 bjuder vi in till ett webbinarium söndagen den 16 maj kl. 19.00-20.00. Programmet gästas av inspirerande personer som på olika sätt arbetar för att fler kvinnor ska anta ledarroller inom svensk fotboll.

Anmäl dig till #inblickblågult redan idag!

 

Ett mål och en vision om att skapa en trygg mötesplats

Jag gick på en ledarutbildning via organisationen Futebol dá força (FDF), som arbetar med att stärka unga tjejer. Under hösten 2014 höll FDF i en tränarutbildning i Södertälje. Denna utbildning var i tre steg, steg 1 värdebaserat ledarskap , steg 2 C-diplom och steg 3 sexualitet,respekt & självkänsla . Utbildningen var en vändpunkt för mig. Den fick mig att öppna ögonen och se saker från ett annat perspektiv, men det fick mig också att inse att jag inte är den enda som har kulturen och normer som påverkar. Jag insåg att det finns fler tjejer som inte får spela fotboll på grund av deras kön. Rätt så fort efter utbildningen pratade jag och grundaren Cecilia Safaee tillsammans med andra ledare om att starta upp ett eget lag, men på ett villkor. Villkoret var att laget inte ska vara bundet till någon förening, alla tjejer oavsett ålder, ekonomisk bakgrund, etnicitet och tidigare erfarenheter är välkomna att komma och spela fotboll. Detta var starten på min långa resa. Jag visste att det fanns hinder, men med ett mål och en vision om att skapa en trygg mötesplats för tjejer att spela fotboll så var jag garanterad på att det skulle fungera. Jag satte igång med att rekrytera unga tjejer till dessa öppna fotbollsträningar. Jag gick runt i skolor, föreningar, fritidsgårdar och även dörrknackningar. Jag satte upp affischer överallt i Södertälje för att fler tjejer skulle se det och komma. I januari 2015 höll jag min första öppna fotbollsträning i Hovsjö, som är en stadsdel i Södertälje. Det började komma många tjejer från olika bakgrunder till dessa träningar och tillsammans med tjejerna började vi bygga upp en grupp där alla var välkomna oavsett vart man kom ifrån. Det fanns mycket att jobba med och då pratar jag inte om fotbolls-tekniken utan tjejernas självkänsla. Jag märkte fort att det fanns en brist på självkänsla och att få sina röster hörda bland tjejerna, därför ändrade jag mitt sätt att vara som tränare. Jag började samla tjejerna utanför fotbollsträningarna för att prata om allt förutom fotbollen. En gång i månaden ägnade vi en träning åt att ha diskussionsövningar för att stärka självkänslan men också för att bygga en relation spelare emellan och en tillit i gruppen. Vi kallade detta för “Talkbox-time” , där alla fick skriva anonyma lappar om ämnen de ville prata om. Ordet gick runt rätt så fort och det resulterade att fler och fler tjejer samlades och ville vara en del av mina öppna fotbollsträningar, fler tjejer kände sig träffade och välkomna till en fotbollsplan. Det väcktes ett intresse av mitt sätt att lära ut och träna. Tjejerna började känna sig trygga och kände att de kunde prata med sin tränare som en kompis och inte bara tränare. Mitt arbete med fotbollen har haft stort fokus med att inkludera alla, oavsett vart man kommer ifrån. Jag pratar fem språk som är svenska, engelska, arabiska, syrianska och franska som har gynnat mig väldigt mycket. Jag har kunnat kommunicera med mina spelare och föräldrar på ett annat sätt. En viktig sak som vi i laget har är att vi på planen och under tiden vi har diskussionsövningar talar ett gemensamt språk som är svenska. En förälder kom fram till mig en dag och sa “det känns skönt att vi har en tränare som är som oss och att vi kan prata med dig och du förstår oss”. Detta fick mig att inse att dem och inte bara deras barn känner sig inkluderade i mina öppna fotbollsträningar.

Stora drömmar om att en dag skapa förändring

Jag lovade mig själv att jag en dag ska bli tränaren jag aldrig haft. Jag ska bli ett bättre jag och vara en ledare som är rättvis för alla. Fotbollen har varit de verktyg jag har använt mig utav för att skapa trygga mötesplatser för unga tjejer. Jag älskar min roll som fotbollstränare, men jag ville göra något mer. Så jag beslutade att jag skulle utbilda mig och bli processledare för att utbilda andra ledare inom värdebaserat ledarskap, sexualitet, respekt, hälsa och självkänsla. Jag gick en processledarutbildning via organisationen Futebol dá força. Jag har under de senaste åren sedan sommaren 2018 hållit i utbildningar och föreläsningar i skolor och för föreningar om hur vi som ledare kan arbeta för att göra en förändring och arbeta med jämlikhet, jämställdhet och ett värdebaserat ledarskap. Detta arbete som jag hållit på med har väckt intresse i media och annat. Jag har blivit nominerat till olika utmärkelser och stipendier såsom 5i12-priset, Zonta stimulansbidrag, guldhanden i Sverige united galan och vunnit årets ungdomshjälte 2020 på svenska hjältar-galan. Jag har fått min omgivning att inse att detta inte bara var en fasad, utan det är något jag brinner för och att det går att göra en förändring. Det gjorde det för mig, min fotbollsresa startade när jag var 13 år gammal, med stora drömmar om att en dag skapa förändring.

 

/Albera Jene, Ambassadör för Assyriska FF damlag och verksamhetsansvarig för öppen flickfotboll i Södertälje.